Finlands löften om klimatfinansiering hotar smälta bort i ramförhandlingarna: Utvecklingsländernas fattiga får stå för notan?

Kyrkans Utlandshjälp godkänner inte att den klimatfinansiering som Finland lovat räknas som en del av utvecklingssamarbetsanslagen. Finland har gett ett kortsiktigt finansieringslöfte på 110 miljoner euro för åren 2010-2012. Vid budgetförhandlingarnas ramförhandling den 23 mars beslutar man från vilka pengar klimatstödet till u-länderna betalas.

Utlandshjälpen kräver att man gör en tilläggsbudget för år 2010 och att finansieringen för åren 2010-2012 budgetteras under ett skilt klimatfinansieringsmoment.

¬– Om klimatpengarna betalas från de redan tidigare överenskomna utvecklingssamarbetsanslagen, drar man undan mattan för de löften som getts både för klimatförändringen och för minskandet av fattigdom. Diskussionerna i riksdagen visar att regeringens linje ännu är osäker och att regeringspartierna vacklar i sin ståndpunkt. Läget är väldigt oroväckande, konstaterar Kyrkans Utlandshjälps direktor Antti Pentikäinen.

– Finlands löfte om det kortsiktiga stödet på 110 miljoner euro samt den kommande långsiktiga finansieringen får inte vara bort från de nuvarande biståndsanslagen. Finansieringen bör vara ny och mer i förhållande till tillväxtkurvan för statsrådets utvecklingssamarbetsanslag, som når 0,7 procent av BNP år 2015, tillägger klimatförändringsexpert Katri Suomi från Kyrkans Utlandshjälp.

Om de pengar som lovats till u-ländernas anpassning till klimatförändringen räknas som en del av anslagen för utvecklingssamarbete skulle det märkbart dra ner på arbetet som strävar till att minska fattigdomen och det skulle vara ett steg tillbaka från att nå FN:s millenniemål.

– Kyrkans Utlandshjälps ståndpunkt är att skilda finansieringskällor med skilda kriterier bäst garanterar ett resultatrikt arbete för att nå målen för både utvecklingssamarbetet och klimatpolitiken, men att de på verkställande nivå kompletterar varandra, konstaterar Suomi.

Klimatfinansieringen innebär att utvecklade länder återbetalar för sina utsläpp och konsekvenserna av dem under de senaste två årtusendena. Industriländerna har använt atmosfären för att nå egen ekonomisk vinning mer än de har rätt till och så mycket att det inte finns utrymme för utvecklingsländerna att utvecklas kolintensivt, vilket än så länge är den mest kända och förmånligaste vägen till utveckling. Utöver att utvecklingsmöjligheterna försvagas drabbas de fattigaste människorna i de svagaste situationerna mest av klimatförändringens verkningar även om de är minst ansvariga för problemen.

Mer information:
Direktor Antti Pentikäinen, Kyrkans Utlandshjälp, tfn 040 531 3514
Klimatförändringsexpert Katri Suomi, Kyrkans Utlandshjälp, tfn 050 326 3487