Elever i Charkiv studerar nu under jorden – metroskolor utgör ändå bara första hjälpen för utbildningskrisen i miljonstaden 

Skolor i Charkivs metrostationer samlar barn som redan har klarat sig genom pandemiåren, och som nu lever under ett konstant hot för luftangrepp. Kyrkans Utlandshjälp ordnar psykosocialt stöd för barnen så att livet gradvis ska kunna återgå mot det normala. 

Text: Ulriikka Myöhänen 
Bilder: Antti Yrjönen 
Översättning: Sonja Vuori

TRAPPOR LEDER ner under jorden från den breda gatan, som i vilken storstad som helst. Metrons tjutande ljudvågor ekar i korridorerna. Människor kommer och går i sina dagliga sysslor, precis som de har gjort i årtionden här under staden Charkiv i östra Ukraina.   

I slutet av år 2023 fästs uppmärksamheten vid de små människorna. De gräver fram böcker ur sina ryggsäckar samtidigt som metrotågen stannar vid stationen enligt tidtabellen. 

”Vi har elever från första till fjärde klass. Det är 128 elever i morgonskiftet. På eftermiddagen kommer nya elever”, säger Anzhela Malahova och bläddrar i pappersbunten framför sig. Hon tillägger att metroskolor har inrättats på fem stationer i Charkiv. 

Idag är Malahova biträdande rektor för skolan. Hennes egen skola är stängd, precis som alla andra skolor i Charkiv. För fjärde året i rad studerar eleverna på distans: först var det coronapandemin, sedan började den stora offensiven. Krigets frontlinje har redan förflyttats österut, men Charkiv är fortfarande mål för flyganfall. I värsta fall tjuter sirenerna flera gånger om dagen, och det är omöjligt att undervisa i de vanliga skolorna.   

”Jag är glad att vi äntligen har chansen att träffas”, säger Malahova, torkar sig i ögonvrån och gestikulerar mot de klasser som byggts vid stationen. 

Charkivs metro har tjänat stadsborna i ett halvt sekel

Tunnelbanenätet i Charkiv färdigställdes 1975 för att tillgodose behoven i den växande miljonstaden.  Under de senaste åren har upp till 240 miljoner passagerare årligen rest genom tunnlarna. 

Det underjordiska nätverket fick en ny innebörd – att skydda människoliv – i februari 2022, när Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina. Uppskattningsvis sökte upp till 160 000 civila skydd i metrogångarna under de hårdaste striderna. När kriget drog ut på tiden började stadens utbildningsmyndigheter fundera på om metrostationerna också kunde fungera som säkra skolor.   

Hösten 2023 inrättades skolor på fem stationer. Nu är bänkarna fyllda av glatt pratande barn som snart lugnar ner sig för att studera matematik och ukrainska språket. Det gör även Yuliaa Yurova i sin gröna klänning och hästsvans. 

”Jag är fem år gammal”, börjar flickan raskt sin presentation och slår sig sedan för pannan med två händer. ”Nej! Jag är ju redan sex!” 

Yurova berättar att hon nyligen firat sin födelsedag. Hon går i skolan vid metrostationen tre dagar i veckan. Yuliaa Yurova åker alltid till skolan i sällskap av sin mamma eller pappa, men hon verkar inte ha en aning om hur många hållplatser bort hennes hem ligger.   

”Det är ingen lång resa”, säger hon självsäkert. 

De flesta Charkivborna studerar på distans

Yurova och hennes skolkamrater har tur. När man följer med deras energiska aktivitet är det svårt att föreställa sig hur en skoldag för 5-9-åringar skulle se ut på distans.   

En metroskola med drygt tusen elever är ändå bara en första hjälpåtgärd i en situation där 110 000 barn och ungdomar i Charkiv är inskrivna i grundskolan. Enligt myndigheterna är det bara ungefär hälften av dem som de facto deltar i undervisningen, som i allmänhet hålls på distans. Många familjer har tvingats bli flyktingar utomlands eller på andra håll i Ukraina. 

Yuliaa Yurova flydde också med sin familj, men återvände senare till sin hemstad. Hon håller ett hårt grepp om blyertspennan och kopierar krumeluriga bokstäver i sitt övningshäfte. Ibland pustar hon frustrerat, gräver fram ett gummi ur lådan och suddar ut allt. Att lära sig bokstäver verkar vara ett petnoga arbete. 

Samtalet med Yurova börjar flyta när smycket som hänger runt hennes hals kommer på tal. Där står BFF. Akronymen står för de engelska orden best friends forever, bästa vänner för alltid.  

”Jag och min familj var flyktingar i Ternopil i västra Ukraina. Jag träffade min bästa vän där och hon gav mig det här smycket. Nu går vi i metroskola tillsammans i Charkiv. Vi är tre bästa vänner i samma klass”, förklarar Yurova. 

Ukrainska barn behöver stöd för att behandla trauman

En måndag i mars står metroskolans elever inför någonting nytt. Två skolpsykologer som fortbildats av Kyrkans Utlandshjälp kommer för att hålla en lektion där man behandlar trauma genom lek och fokuserar på psykosocialt välbefinnande.   

Den första lektionen handlar om känslor. Lektionen inleds med en övning där varje elev presenterar sig själv och hittar på en rolig rörelse eller ett roligt ljud. Psykologerna använder sina röster så som man gör i barnprogram och barnen följer koncentrerat med lektionen. Mot slutet av lektionen tar psykologerna fram en färgglad fallskärm; den tas emot med glädjetjut. Barnen växlar mellan att kasta upp fallskärmen i luften och krypa under den. Skratt och fniss fyller luften.  

”Lektionen lyckades bra. Syftet var att slappna av i kropp och själ, leka, skapa vi-anda och spela tillsammans”, säger Olha Zinovieva glatt. Hon har arbetat som barnpsykolog i 14 år. 

Även kollegan Alina Symonenko har varit psykolog på ett daghem i 16 år. Zinovievas och Symonenkos budskap är tydligt: ukrainska barn bär på tunga saker inom sig på grund av de svåra omständigheterna. Många har fått distansundervisning i åratal, många har familjemedlemmar vid frontlinjen och en del har fått nära och kära dödade och sårade. 

”Barnen är numera mer rädda och aggressiva än förut. De skulle vilja prata med varandra, men de kan inte eftersom de har varit ensamma så mycket. När de äntligen träffar jämnåriga är det mycket konflikter i luften. De har helt enkelt inte färdigheter att möta andra barn”, funderar Symonenko.   

Mötena i metroskolan hjälper barnen att komma ikapp med ett mer normalt skolliv, men i det stora hela tar det mycket tid och resurser att återgå till det gamla normala. På grund av kriget har Ukraina enorma behov både när det gäller människors välbefinnande och återuppbyggnaden av landets byggnadsbestånd.   

Volodymyr Grebennik, ingenjör vid Kyrkans Utlandshjälps kontor i Charkiv, säger att upp till 120 av stadens skolor enligt myndigheterna har skadats i kriget. Fyra av dessa skolor är totalt förstörda och endast 33 har redan renoverats med stadens medel. I landet i krig finns det inte tillräckligt med hryvnias för att reparera alla skador. Charkiv har sedan sommaren 2023 sökt extern finansiering från utlandet för att elever och skolpersonal i sinom tid ska kunna återgå till närundervisning på marknivå. 

Närundervisning ökar växelverkan

Vid lunchtid slutar morgonskiftet i metroskolan. Yuliaa Yurova väntar med ryggsäcken på ryggen på sin mamma, som idag kommer för att hämta hem sin dotter.   

”Jag är glad att mitt barn genast från första klass kunde börja i klassrumsundervisning”, säger mamma Nataliia Yurova över tågskramlet på hemvägen.   

”För interaktionen är det verkligen viktigt med närundervisning. Det är mycket mer än vad jag som mamma skulle kunna ge henne vid hemundervisning. Mitt barn är pratsamt och gillar att vara med andra barn. Hon är alltid ivrig att gå till skolan”, fortsätter mamman medan hon betraktar sin dotter som nöjt sitter med sin ryggsäck där mellan alla passangere. 

Det blir strax klart att Yuliia Yurovas skolresa inte är lång: hemmet ligger bara en station bort.  Flickan hoppar upp på perrongen, tar sin mamma i handen och vinkar efter oss.   

Hemma väntar katten.  

KUH har stött Charkivs metroskola i inköp av material och tillhandahållit utbildning för psykologer för att ge psykosociala stödlektioner till barn. Arbetet stölds med EU-medel.